Egentligen, såg på en film, o då kom ja o tänka på samma fråga som ja brukar komma o tänka på när ja ser en sån där romantisk komedi (xD)

Det går ALLTID bra, bitchen förlorar snyggingen som blir ihop med huvurollsinnehavaren som brukar vara den udda tjejen osv..

Men i verkligheten då?
Varför kan det inte vara så i verkligheten också?
Jag skulle oxå gärna vilja ha någon kille, någon som är mer än en kompis. Någon som förstår en och bryr sig.

Finns det ingen?

Och nej, jag är inte desperat. Men jag blir irriterad xD

Alla mina kompisar säger t mig att jag ska vara glad att jag inte har ngn, och visst, det kanske jag borde vara.

Jag såg ju hur det gick för Alicia, Ame & Andréa. Inget vidare.

De blev blev besvikna, sårade.

Men det är väl inte mitt fel att de var för ego?

Inget illa menat Ame, men seriöst, du brydde dig BARA om honom under 10 månader. TIO.

Och vi stod ut, vi fortsatte vara dina kompisar under den tiden fast du bara brydde dig när han var sjuk. Sen tröstade vi dig, precis som riktiga kompisar gör, trots att vi var överlyckliga över att slippa honom.

Nej fy vad taskig jag låter >.<

Förlåt.

Men jag borde ändå lära mig att jag faktiskt kan säga vad jag tycker, jag behöver inte vara tyst. Eller?

Men jag har fortfarande inte den erfaren som de har. Jag menar, bara för att de varit ihop med någon betyder väl inte det att inte jag kan/vill/får?

Eller gör det det?